Äntligen

Ja, äntligen har Matte och Husse tagit sig samman. Det är klarat de saknar mig jätte mycket. Ibland får Matte för sig att hon trampar på mig i badrummet och blir jätte rädd för att göra mig illa. Ibland spökar jag med duschdraperiet precis som förr.
Snart kan Matte ta kort på blomman hon planterade på min grav, den börjar bli stor.
Ibland längtar de efter en katt, men inget katt är lika klok som jag var, så det blir ingen katt efter mig. Det känns bra!